Ja vad ska man göra då?

Alla kan ha dåliga dagar, skillnaden är att jag inte alltid klarar av att hantera dem och att de kan följas av många dåliga dagar efter varandra vilket leder till en ond cirkel.
Nästan varje vinter kommer en sådan här period. Just denna vintern har det varit extra jobbigt. Det har i princip bara varit kanske tre soliga dagar, resten är mörker. Ingen snö som ljusår upp landskapet o regn efter regn efter regn. Dessutom blev jag gravid och är självklart jätteglad över det. Men denna graviditet var inte som förra - piece of café. Nej denna gång har illamåendet varit fruktansvärt vilket självklart tär på psyket. Dessutom är hormonsnurret igång ordentligt. Förra graviditeten upplevde jag som att hormonerna blev lättare att tampas med då det inte gick upp o ner som under pmds-snurret. Denna gång har det varit värre.

Vad gör jag då för att klara mig igenom en sådan här period? Ja vad gör jag... Jag försöker fokusera på framtiden. Snart är det vår och det blir ljusare för varje dag - skönt! Sen kommer bebis nr 2 till sommaren -spännande!

Man får försöka ha lite saker att se fram emot. Det är svårt för när jag blir deppig blir jag ganska asocial så ser ej fram emot att träffa kompisar eller gå till jobbet alls, tvärtom.
Trots det så mår jag oftast bättre efter att ha träffat kompisarna ändå såklart.. Knasigt det där!

Ibland kan det också vara skönt att bara gråta lite o få det ur sig för att sedan ta nya tag.

Nehe nu ska jag försöka få ngt gjort innan jag ska ut i snön.. /pmds-tanten

....Detta innebär att jag varit ledsen och lättretlig hela dagen.

kursiv textkursiv text

Från Wikipedia:

Premenstruell dysforisk störning - PMDD (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS, är en form av depression som beror på en sjukdom i de hormonella körtlarna och uppträder vid vissa tidpunkter under menstruationscykeln. PMDD ska inte förväxlas med det mycket vanligare PMS som innebär humörsvängningar av lättare slag och drabbar de flesta kvinnor.
Många av symtomen vid PMDD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symtomen varar mellan 10-14 dagar varje månad och uppträder direkt efter ägglossningen. Fem till sju dagar före mensblödningen kulminerar besvären för att sedan klinga av när blödningen börjar och helt försvinna inom tre till fyra dagar. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de kvinnor som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och många har så svåra PMDD-besvär före mens att de umgås med självmordstankar.fet textfet text

I tonåren började jag må dåligt. Grät mycket, funderade över livet, varför jag mådde som jag gjorde... Till slut fick jag självmordstankar och försökte vid tre tillfällen ta mitt liv - som tur är lyckades jag inte.
Idag vet jag bättre, är kanske lite klokare... Men hur mår jag? Typ exakt likadant, och det är inte mycket jag eller någon annan kan göra åt det.

För två år sedan kom jag i kontakt med begreppet PMDS.. Jag minns inte riktigt hur... Men rätt som det var besökte jag en kvinnlig läkare som forskat i sjukdomen och sa "ja, men du är ju en solklar pmds:are".
Plural tänkte jag, finns det fler som jag? Som mår dåligt utan anledning? Som kan gå o lägga sig asglad o vakna upp med ångest? Som har så mycket vackert i sitt liv men som ändå mår skit?? Inte möjligt....
Hos fantastiska dr. fick jag diagnosen och Premalex utskrivet.
"En tablett om dagen några dagar innan "det" börjar. Du får schemalägga din cykel så du vet"

Lättare sagt än gjort när ens cykel ibland är tio dagar o ibland trettio... Slutade med att jag tog en tablett om dagen för att vara på den säkra sidan. Vilken skillnad! Nu fick jag bara vanliga pmsbesvär, inga ångestattacker.

Sen blev jag gravid. Ännu bättre! Ingen menstruationscykel = jämn hormonkurva = mår bra OCH ett litet liv växer inom mig. Har aldrig mått så bra! När vår lilla son fötts påbörjade jag efter världens ångestattack, kraftigaste någonsin, att medicinera igen. Dr. Sa att det är vanligt att besvären blir kraftigare efter graviditet men att de går över fortare. JAPP, skriver under på det. Stämmer precis.

Försökte även här medicinera periodvis, men nej. Funkar inte, blir värre så drog igång en tablett om dagen igen.

Och så är det idag. Idag bestämde jag mig för att börja blogga om mitt liv med PMDS. Varför? Jo, jag har efter tre hyfsade veckor en pytte dag glömt att ta min tablett på morgonen och vips så vill jag inte mer. Livet suger och jag vill inte ens umgås med min son. Det skär i mitt hjärta att se min älskade ögonsten o ändå känna mig helt avtrubbad känslomässigt. För det är vad den här j%#\^a sjukdomen gör mig. Avtrubbad. UTAN ANLEDNING.

Note to self. Glöm ej ta tablett.

Hur som, om det finns fler där ute som känner igen sig i denna blogg vill jag att ni ska veta att hjälp finns att få! Och ni som lever med någon som det verkar stämma in på kanske kan få tips på hur ni ska hantera det. Detta är faktiskt en dödlig sjukdom då den förknippas med i värsta fall självmord. Så den behöver uppdagas och vi bör inte mörka psykiska handikapp något mer. PMS är inte bara något man skämtar om, estet är så mycket mer allvarligt.

Så. Om ni vill följ min resa, mitt liv så delar jag det med er... jag överlever med pmds.

Over and out. Natti